Fukt: Dagg och regn – Del 1

Högt sjukdomstryck är ett begrepp som de flesta erfarna banskötare mycket väl känner till. Det är svårare att förklara det, men jag ska göra ett försök genom att jämföra 2018 med 2019.

Förra hösten var sjukdomstrycket helt klart högre än det var nu i höstas. Men vad är det som får angreppen att öka? Vad skiljde hösten 2018 från hösten 2019?

Det enklaste svaret är fukten. Det är visserligen lite mer komplicerat än så, men varifrån kom den här fukten?

Daggbildning eller regn?

Även om vi vanligtvis associerar utvecklingen av Microdochium med fuktigare miljöer tenderar perioder med mycket och långvarigt regn att minska sjukdomstrycket.

Microdochium trivs bra när fukt blir liggande på bladen så att den får tid att växa och hitta fram till nästa punkt där den kan angripa plantan. Under långvariga perioder med dagg har denna patogen perfekta förutsättningar att sprida sig.

I ovanstående video snabbspolas utvecklingen under 24 timmar i en mycket fuktig miljö. Där kan man se de ömtåliga myceltrådarna växa till sig. När det regnar kraftigt en längre tid avbryts denna process fysiskt så att svampen inte kan flytta sig till andra plantor.

Ovanstående tabeller visar skillnaden mellan hösten 2018 och 2019 (gula rutor).

2019 domineras av de blå staplarna som representerar regn – medan de röda staplarna dominerar 2018. De röda staplarna är dagar när daggen har legat i mer än 10 timmar (detta mäts med hjälp av daggpunkter – se bloggen för mer info).

Även om bladens fuktighet var hög både 2018 och 2019 så utgjordes fukten 2018 främst av dagg, medan det 2019 var regn.